Finns så mkt att berätta och kommer att ta tid att berätta allt.
Kommer bli många inlägg så vill ni följa mig finns här på sidan
en bloglovin ikon. Bara klicka på den så kommer ni inte missa nått.

Jag är från ett litet samhälle säger inte vart ifrån det behöver ingen
veta. De som känner mig vet det räcker.

Och alla som bor i ett litet samhälle vet väl hur det är!?

Iaf så har jag och min pappa ALDRIG kommit överens om nått,
vi kanske är lika bestämda eller nått ingen aning.

När jag var liten så var han inte så snäll emot mig iaf.
Jag fick utstå mkt skit under varven. Min mamma vågade inte
heller säga ifrån så mkt då han inte var så snäll mot henne heller.

Jag fick utså mkt slag och stryptag i min ungdom.
Sånt glömmer man aldrig. Å barn tänker mer än vad vissa tror.

Såfort jag sa nått fel fick jag skäll, minns särskilt en vinterkväll
då jag tydligen hade gjort eller sagt nått som inte passade honom.
Då åkte jag ut, utelåst utan jacka eller skor. Jag vet att jag bara grät
och frös som fan. Var rädd att någon skulle se mig..
Gömde mig under altanen vet jag, kan inte vart så gammal då 10 år kanske.

Sånna saker kan jag inte glömma och tänker på det än idag.

Så mkt saker så skulle ta flera dagar att sitta och skriva.
Men så många ggr han bara satte sig på mig när jag låg i min säng och var
ledsen då vi hade bråkat och han tog stryptag på mig så jag såg stjärnor.

Fan nu kommer tankarna tillbaka, riktigt jobbigt men skönt att få skriva av sig.
Tårarna närmar sig känner jag, ne va stark nu..

Nu på äldre dar känner jag att jag vill kunna hjälpa andra som vart i samma
situation eller ja rättare sagt ÄR I SAMMA SITUATION som jag var då.

Jag vet hur många barn & ungdommar och även vuxna som har det jobbigt
i hemmen och det har jag oxå nu även i vuxna livet.

Man måste vara stark även fast det e jobbigt för det mesta.
Det gäller att inte ge sig. Även om det är lätt att bara ge upp i svåra situationer.

Detta var allt för denna gången får skriva lite i taget..