Paniken kommer å går. Ensamheten trycker på en! :(

Man vet inte hur man ska hantera situationen.
Ena stunden känns allt bra och man tänker:
Äh klart jag fixar detta å i nästa sekunden tänker man:
Jag orkar inte mer hur FAN ska jag någonsin kunna gå vidare?

WELL, framtiden får utvisa. "/


Alla dessa tankar, vad gör man åt dom?

Tankar jag inte ska tänka kommer upp hela tiden.
Hur länge ska det göra det? FAN OXÅ.. "/

Vet inte vad jag ska göra för att allt ska kännas mkt bättre!?

Ser framemot helgen iaf, och vad den har att erbjuda.

Idag har panikångesten vart en stor fiende.
Att vara stark å slåss mot den e tufft, men skamm den som ger sig.

Maten e inte min stora vän nu heller. Blir mätt på INGENTING!

Luft å vatten e nog de som mättar mig nu.

Ge mig kärlek.. <3 I need it..

Så jävla orolig så jag vet inte vad jag ska göra,
över vad? ALLT å ingenting känns det som.

Men kommer va extra jobbigt denna helgen.
Pga lite saker jag inte vill ta upp nu.
Men men bara att försöka göra andra saker och inte tänka på det.
Har ju egentligen fullt upp hela helgen så det e ju bra..

Om man bara kunde få en lya i en annan stad så hade allt känts så mkt lättare.

Komma ifrån allt det jobbiga här och bara ha sitt eget och min dotter att tänka på.

Men livet ska tydligen inte va lätt. Å man klagade när man va ung å bodde hemma.
Fan va bra man hade det då egentligen OM man bortser ifrån hur min pappa
behandlade mig. Tur jag alltid haft min underbara mamma brevid mig iaf.
Kommer vara dig evigt tacksam.. ÄLSKAR DIG!!

Nu ska jag försöka få mig lite sömn.

WISH ME LUCK!


Hann inte blogga igår.. FULLT UPP.. :´(

Sov hos en kompis inatt, å kommer nog sova där inatt med..!!
Men är "hemma" nu.. Får se hur det känns sen.
Jag har blivit singel efter MÅNGA år..

Orkar inte detta känner jag.. Kan inte se en enda positiv sak
just nu.. Fan vad jag e tråkig, right!? Hmm.. men men..

SKITER I´T...

Just nu måste jag vara stark för min dotters skull!!


JAG ORKAR INTE..!!

När fan ska all skit sluta, och när fan ska jag ta tag i mitt liv!?

Nu jävlar ska det hända saker och jag ska våga gå över den där
jävla höga tröskeln. Gör så ont i mig ens tanken och tårarna
bara rinner nerför kinden mesta dels..

Detta funkar inte längre jag måste tänka på mig själv och mitt
barn och om det enda rätta är att flytta till en annan stad och
vara anonym på hitta.se och även om det kommer bli så att jag
MÅSTE bryta kontakten med vissa för att inte få höra skiten
efter att jag tagit tag i problemet.

För jag mår verkligen inte bra nu asså, det ska jag inte sticka
under stolen med. Hade dock en underbar kväll igår..

Tack mina vänner för att ni finns.. <3

Vet inte vad jag ska skriva mer nu är helt tom inombords.

Men detta ska bli bra, i slutändan måste det lösa sig och jag
MÅSTE vara stark.. Inte bara för mig själv utan för min dotter.. <3


RSS 2.0