Det är inte lätt. Men det måste gå.

Man kan inte bara stoppa upp hela livet för att man e deppig.
Även om man vill för det mesta..

Eller hur?

Har inte bloggat här det sista..

Dock vart utan internet en vecka och sen har jag haft fullt upp då jag flyttat!

Man vet inte hur man ska hantera situationen.
Ena stunden känns allt bra och man tänker:
Äh klart jag fixar detta å i nästa sekunden tänker man:
Jag orkar inte mer hur FAN ska jag någonsin kunna gå vidare?

WELL, framtiden får utvisa. "/

Tankar jag inte ska tänka kommer upp hela tiden.
Hur länge ska det göra det? FAN OXÅ.. "/

Vet inte vad jag ska göra för att allt ska kännas mkt bättre!?

Ser framemot helgen iaf, och vad den har att erbjuda.

Idag har panikångesten vart en stor fiende.
Att vara stark å slåss mot den e tufft, men skamm den som ger sig.

Maten e inte min stora vän nu heller. Blir mätt på INGENTING!

Luft å vatten e nog de som mättar mig nu.

Ge mig kärlek.. <3 I need it..

Så jävla orolig så jag vet inte vad jag ska göra,
över vad? ALLT å ingenting känns det som.

Men kommer va extra jobbigt denna helgen.
Pga lite saker jag inte vill ta upp nu.
Men men bara att försöka göra andra saker och inte tänka på det.
Har ju egentligen fullt upp hela helgen så det e ju bra..

Om man bara kunde få en lya i en annan stad så hade allt känts så mkt lättare.

Komma ifrån allt det jobbiga här och bara ha sitt eget och min dotter att tänka på.

Men livet ska tydligen inte va lätt. Å man klagade när man va ung å bodde hemma.
Fan va bra man hade det då egentligen OM man bortser ifrån hur min pappa
behandlade mig. Tur jag alltid haft min underbara mamma brevid mig iaf.
Kommer vara dig evigt tacksam.. ÄLSKAR DIG!!

Nu ska jag försöka få mig lite sömn.

WISH ME LUCK!

Känns skönt, TACK ni som stöttar mig.. <3

Sov hos en kompis inatt, å kommer nog sova där inatt med..!!
Men är "hemma" nu.. Får se hur det känns sen.
Jag har blivit singel efter MÅNGA år..

Orkar inte detta känner jag.. Kan inte se en enda positiv sak
just nu.. Fan vad jag e tråkig, right!? Hmm.. men men..

SKITER I´T...

Just nu måste jag vara stark för min dotters skull!!

Får inte ens i mig mat, orkar inte träna eller umgås med folk.
Tvivlar på allt i min närvaro och kan inte lita på nån NÄSTAN!!
Mår illa och har så ont i magen hela tiden SNÄLLA säg att det
inte är magkatarr eller magsår..!! Halsbränna har jag oxå. :(

Inget går som jag vill. FAN!!

Fattar inte ett skit. Jag vill skriva så mkt men orkar inte få skit av er
läsare för jag VET att det kommer men egentligen varför i helvete
bryr jag mig? Inte en jävel som vet vem fan jag är så kan egentligen
skriva vafan jag vill..!! Men handlar lite om hur lätt utlänningar har
det när dom kommer till Sverige..!! Får lägenhet och TOM jobb,
helt jävla sjukt.. Hörde på radion för ett tag sen att dom får jobb
för att lära sig Svenska. Okej, dom har inte hört talas om Svenska
kurs då? Inte ens vi svenskar har jobb för fan.. Eller har lätt att få
boende för den delen.! Inte ens när man e i dom svåraste situationerna..!!

Å då menar jag verkligen DE SVÅRASTE SITATIONERNA!!

Ne i sånna fall får man bo i ett hus och dela det med flera andra och bo i
ett litet jävla rum tillsammans med sitt barn och dela på kök & toalett mm..

Hur jävla kränkande e inte det då?

Finns 4-5 stycken som vet hela situationen jag sitter i. Vissa vet bara delar
och så får det vara än sålänge. Vill inte dra ner alla i min skit hela tiden.

Ne nu ska jag städa å se om jag kan få nått annat gjort än att tänka..!!

När fan ska all skit sluta, och när fan ska jag ta tag i mitt liv!?

Nu jävlar ska det hända saker och jag ska våga gå över den där
jävla höga tröskeln. Gör så ont i mig ens tanken och tårarna
bara rinner nerför kinden mesta dels..

Detta funkar inte längre jag måste tänka på mig själv och mitt
barn och om det enda rätta är att flytta till en annan stad och
vara anonym på hitta.se och även om det kommer bli så att jag
MÅSTE bryta kontakten med vissa för att inte få höra skiten
efter att jag tagit tag i problemet.

För jag mår verkligen inte bra nu asså, det ska jag inte sticka
under stolen med. Hade dock en underbar kväll igår..

Tack mina vänner för att ni finns.. <3

Vet inte vad jag ska skriva mer nu är helt tom inombords.

Men detta ska bli bra, i slutändan måste det lösa sig och jag
MÅSTE vara stark.. Inte bara för mig själv utan för min dotter.. <3

Ska fanemej låsa in mig hela livet,  lika bra.. :(
Får ju skit såfort jag går utanför dörrn endå..

Är det riktiga vänner om dom inte fattar att man behöver lite space ibland!?
När jag mår riktigt dåligt så har jag lätt att låsa inne mig själv mellan fyra
väggar. Visst det e inte bra men jag har så svårt att öppna mig ibland eller ja
det har la mer eller mindre alltid vart så.. Vill inte dra in alla mina vänner i min
skit. De har säkert en massa problem själv.

Visst jag uppskattar till den högsta grad att mina älskade vänner alltid finns där
sen finns den nån som inte förstår att man måste ha egen tid ibland och inte BARA
orkar prata om problemen hela tiden. Jag behöver mkt egen tid att tänka och bara
finnas till. Jag orkar inte prata om all skit HELA tiden. Blir så ledsen på en "viss"
vän som alltid ska lösa alla problem för mig även om jag säger tack jag 
  vet att du bryr dig men jag vill bara låta allt lägga sig ett tag och måste
få tänka lite själv hur jag vill ha det. Vet inte riktigt vad jag skriver just nu.
E så jävla besviken på just EN "vän" som vet att jag mår så jävla dåligt nu och
har så jävla mkt att reda ut och fundera på min framtid.

Men sms efter sms, pling på msn vareviga minut och hot om att nene skit i våran
vänskap då funkar inte på mig just nu. Den personen rinner bara av mig istället.
Tycker sånt e så jävla jobbigt och LÖJLIGT om inte annat. ORKA bråka om att
jag kanske inte orkar vara så jävla social just nu som personen vill. Och som inte
fattar att jag har barn. Han tror att jag kan springa som en jävla jojo fram och
tillbaka till honom. Men det funkar inte så jag har ett barn att tänka på oxå.

Kan jag inte komma ner till honom PRECIS när han vill så ska han bryta
väskapen och det ena efter det andra. Saken e den att han vill alltid att jag kommer
ner till honom efter kl 18 på kvällarna. Å ni som har barn vet att man inte bara
kan lämna allt för att sitta och kolla på film och dricka öl som personen i fråga
för det mesta vill. Efter kl 18 på kvällarna är jag hemma med mitt barn.
Det ska ges kvällsmat, plocka fram kläder till skolan, badas och sen nattas.

Sen kan man ju inte bara lämna allt hemma och sticka iväg eller!?
Ne fy tusan vad trött jag e på detta just nu.

Visst är det gulligt att han vill hjälpa mig med att lösa mina problem men det mesta
vill jag lösa själv. Och inte att allt ska lösas på 4 röda.. Ne seddu.
Jag behöver min egentid och att tänka lite själv.

Tacka vet jag mina närmaste vänner, kan inte sägas för många ggr..

JAG ÄLSKAR ER SÅ JÄVLA MKT..!!

Visst jag kan vara en svår person om man inte känner mig. Men ni som läst alla
inlägg här på bloggen kanske fattar att man har svårt att få tillit till folk.
Det kan ta flera år innan jag har fått ett starkt förtroende för nån.

Är så rädd att bli sårad och bränd och att falskhet ska dyka upp.
Orkar inte med sånt så jag e så jävla försiktig med allt.. Å DÅ MENAR JAG
VERKLIGEN ALLT..!!  Vet att det kan vara jobbigt för vissa att ta men jag är sån
som person och kommer nog alltid att vara. Man ska inte behöva ändra sig för att
någon ska vilja umgås med en. Nej ser ni. Jag är den jag är och tar inte folk det
så är det bara att dra eller bryta vänskapen då. För det jag behöver är trygghet
och riktigt stark vänskap som inte bryts pga nått. En annan killkompis som jag
ÄLSKAR ÖVER ALLT ANNAT du vet vet själv vem du e näppis.. ;)
Vi har haft våra upp och nergångar men nu är våran vänskap starkare än
någonsin och jag e så glad att jag har dig. Det var många missförstånd innan
vi fann varandra helt.. Men nu e jag så glad att jag har dig och vill aldrig mista dig..

Hoppas jag inte tröttat ut er nu, men gud va skönt det var att skriva av sig lite.. :)

Are you colder now, are you colder than the water
Is your heart alive, your heart is so much older?

When you will find out there will be no doubt
There is no way back home
Waiting for the day it will come your way
The greatest fear die alone

You're helpless now and you're about to fall
You wanna change yeah you want to remember it all
It's darker now and you think you're all alone

And you will find out there will be no doubt
There is no way back home
Waiting for the day will it come your way
The greatest fear die alone

Moving closer let go
Getting weaker and still you don't know
Why tomorrow comes alone
And now it's gone

Are we seeking life are we feeding from pain?
I can hear you cry are you feeling the same?
I can see it now you are leaving today

Are we seeking life are we feeding from pain?
I can hear you cry are you feeling the same?

Swallow the pride

Don't think of tomorrow, don't think of today

Idag har vart en riktig dålig dag, kan inte vart en så rolig vän
heller kan jag tänka mig.. =P Känner mig rätt egoistisk idag bara
suttit och tänkt på mig själv och hur jag ska kunna lösa allt.
Jag vill så gärna men endå inte..!!

Å folk säger att det finns en gud.. Pyttsan heller, isf hade det
inte vart så mkt skit här i världen. Fattar inte folk som dyrkar
gud.. Om han nu hade existerat så vrf skulle de finnas så mkt
skit här i världen!? Alla krig, alla sjukdomar, olyckor, svält mm..

Ber om ursäkt mina älskade vänner för hur tråkig och tillbakadragen
jag har varit idag.. Men ibland kan jag inte rå för det.. :´(

Jag vet vad jag vart med om och jag kan prata om det..
Så var inte rädda att lämna ett tassavtryck när ni kikar in.. <3

Har inte hunnit berätta så mkt om hur jag har det nu i mina äldre dar.
Men livet har aldrig vart lätt för mig, jag vill inte klaga eller vafan
skaffade jag en anonym blogg för om jag inte får klaga lite eller gnälla
när jag mår dåligt!? De e ju take it or leave it lixom.

Kommer nog inte dra upp så jätte mkt om mitt nuvarande förhållande
just nu men de e inte bra.. :´( Vill bara vara lycklig. När ska jag få
vara det? När ska jag våga ta steget ut i friheten och våga..
JA VÅGA, de e fan inte lätt ska jag säga..

Även om det e en anonym blogg så e det fanemej jobbigt att skriva
om vad jag har vart med om och ÄR med om även i det vuxna livet.

Jag kan skratta och se glad ut, skoja och se självsäker ut.
Många tkr jag e "tuff" och verkar lite hård.. OCH jag
vet att många tkr jag ser bra ut och är charmig på det ena eller
andra sättet haha.. ;)

Men jag då? Vad tkr jag om mig själv!?

Hmm.. Min självkänsla och självförtroende har försvunnit mer och
mer under åren. Just nu kan jag känna att helvete vrf visar jag mig
ens ute idag!? Jag har så mkt å jobba med och jag behöver nån som
hjälper mig. Man kan klara mkt själv och det har jag gjort under åren.
T.o.m uppfostrat min dotter i princip helt själv. Har inte haft nån hjälp
av hennes riktiga pappa iaf. Utan har egen vårdnad.

Tack vare mina älskade vänner, ni vet vilka ni är för de e just BARA
ni som fått denna bloggadressen. JAG ÄLSKAR ER SÅ JÄVLA MKT..!!

Underskatta ALDRIG era vänner, ta vara på dom en dag kanske du
står där själv och tänker. Varför i helvete tog jag inte vara på det
som betydde så otroligt mkt för mig!? Men då kanske det är för sent.

Så tänk alltid en extra gång på det som verkligen betyder nått för er.. <3

OCH TA INGET ELLER  NÅGON FÖRGIVET..!!

Finns så mkt att berätta och kommer att ta tid att berätta allt.
Kommer bli många inlägg så vill ni följa mig finns här på sidan
en bloglovin ikon. Bara klicka på den så kommer ni inte missa nått.

Jag är från ett litet samhälle säger inte vart ifrån det behöver ingen
veta. De som känner mig vet det räcker.

Och alla som bor i ett litet samhälle vet väl hur det är!?

Iaf så har jag och min pappa ALDRIG kommit överens om nått,
vi kanske är lika bestämda eller nått ingen aning.

När jag var liten så var han inte så snäll emot mig iaf.
Jag fick utstå mkt skit under varven. Min mamma vågade inte
heller säga ifrån så mkt då han inte var så snäll mot henne heller.

Jag fick utså mkt slag och stryptag i min ungdom.
Sånt glömmer man aldrig. Å barn tänker mer än vad vissa tror.

Såfort jag sa nått fel fick jag skäll, minns särskilt en vinterkväll
då jag tydligen hade gjort eller sagt nått som inte passade honom.
Då åkte jag ut, utelåst utan jacka eller skor. Jag vet att jag bara grät
och frös som fan. Var rädd att någon skulle se mig..
Gömde mig under altanen vet jag, kan inte vart så gammal då 10 år kanske.

Sånna saker kan jag inte glömma och tänker på det än idag.

Så mkt saker så skulle ta flera dagar att sitta och skriva.
Men så många ggr han bara satte sig på mig när jag låg i min säng och var
ledsen då vi hade bråkat och han tog stryptag på mig så jag såg stjärnor.

Fan nu kommer tankarna tillbaka, riktigt jobbigt men skönt att få skriva av sig.
Tårarna närmar sig känner jag, ne va stark nu..

Nu på äldre dar känner jag att jag vill kunna hjälpa andra som vart i samma
situation eller ja rättare sagt ÄR I SAMMA SITUATION som jag var då.

Jag vet hur många barn & ungdommar och även vuxna som har det jobbigt
i hemmen och det har jag oxå nu även i vuxna livet.

Man måste vara stark även fast det e jobbigt för det mesta.
Det gäller att inte ge sig. Även om det är lätt att bara ge upp i svåra situationer.

Detta var allt för denna gången får skriva lite i taget..